Minnen från ett svunnet hantverk

Wasabryggeriet 3 mars 1943 – 31 maj 1956

Den 3 mars 1943 började jag mitt arbete på Wasabryggeriet som eldare. Min först uppgift var att bekanta mig med omgivningen och det såg inte något roligt ut. Den första bekantskapen var AlvarÖstlund, som var bryggare. Han fick instruera mig om ångpannan. Den var ingen liten sak!

Eldstaden var ca 2 meter lång och själva pannan ca5–6 meter. Det var en panna som skulle eldas medstenkol. Det var fullt krig, så något kol fanns inte.Ute på gården låg en förhållandevis liten vedhög, men stockarna var 3 meter långa och rätt grova, med 1 dm is utanpå, och en vedkap, så man kunde dela dem på längden. Utanför pannrummet fannsett skjul, som var fullt med kutterspån. Att kunna hålla ångan uppe under sådana förhållanden, skulle inte bli det lättaste. Min första tanke var: ”Här blir jag inte långvarig, men pröva måste jag, så det varbara att hugga in!”

En gammal cykelkärra fanns, att köra in veden med. Två stockar var nog, för att denblev överlastad, lika mycket is följde med! Första gången kom jag upp i ett tryck av 2,5 kg. Det skullevara minst 4–6 kg.

Första dagen begärde jag att få skaffa en klyvkil och slägga. Ingen förstod, vad de sakerna skulle användas till! Efter några dagars tjat ochförklaringar, fick jag en rekvisition, att gå tillTörnbergs Järn, för att införskaffa dessa redskap.Nu kunde jag stå på gården och klyva stockarna i 4 delar och när de klövs, så släppte isen ochblev mer lätthanterliga. För övrigt var det kutterspån, som jag fick stå och ösa ”för kung och fosterland”.

Det var inte lätt, att komma över 3 kg tryck! När ångan slogs på tillbryggpannan, sjönk tryckethastigt. Det var inte bara trycket, somförsvann. Det skulle vara vatten för att få ånga, men vattnethade en förmåga att sjunka. Det var bara att fylla på! Mycket av detta kom i retur till en tank, så det var inte bara kallt vatten jag fick fylla på. För att få in det i pannan, fanns en injektor eller en pump, som båda drevs med ånga. Det skulle vara ånga till allt. En sak, som också tog mycket av ångan, var sköljmaskin, för tvätt av allt glas. En stor varmvattentank och värmeelementen drevs av ånga.

Bryggning nattetid
Ett brygg började redan på kvällen med mäskning. Vi fyllde på kallvatten i en brygg eller mäskpanna, med vissa hektoliter. Det kördes igång en propeller i botten av pannan. Det öppnades en lucka på ett rör, från en behållare med krossad malt, som fick rinna ner i vattnet i mäskpannan. Propellern rörde om detta, till en tunn gröt. Detta fick stå till klockan ett till två på natten. Fredrik Cedergren var där och eldade upp trycket i pannan och Alvar började brygga ölet. Jag var för ung, för att arbeta på natten. Därför var Fredrik där tills jag kom vid 7-tiden. Detta var sommartider. På vintern började bryggandet vid tre-fyratiden på natten och var klar mellan klockan tio och tolv på förmiddagen.

När bryggningen var klar, var det min tur, att rengöra lak- och bryggpanna. Jag började med att köra ur mäsken ur lakpannan. Detta gjordes maskinellt till en del, resten fick jag skotta ur, och detta var varmt, kan jag lova. Drygt 60 grader om fötterna. Mäsken kördes ner i en ränna, som mynnade ut, utanför bryggeriet, där en bonde från Uvberget hämtade den.När jag fått ut mäsken, spolades det med kallvatten efter väggarna. I botten låg ett antal silplåtar, som skulle borstas och spolas. Det var lättast om jag gjorde allt detta, så fort sommöjligt efter brygget.Bryggpannan var lätt att rengöra.I silpannan, silade man bort humlen. Sist spolades golvet i brygghuset.

Denna viktiga humle
Humlen kan förtjäna ett eget kapitel. Till ett pilsnerbrygg gick det åt ca7,8 kg. Tre sorters humle på 4 kg. 2–3 kg respektive 1 kg. Att väga och fylla sådant, tog lång tid. Lukten i humlekällaren var bedövande, den var sövande. Jag fick kämpa mer mot trötthet än arbetet.Efter brygget pumpades vörten upp på vinden till ”Skeppet”, som var ett stort kar av plåt medlåga kanter ca5-6-meter långt och 3-4 m brett. Där fick vörten svalna till 8–10 grader.Därefter slangades, (tappades) den till kar i jäskällaren och man tillsatte jäst. Till öl användes en underjäst, det vill säga den låg i botten. Till svagdricka var det överjäst. Ölvörten låg och jäste omkring en vecka innan den slangades ner i lagerkällaren.
Ölet silades ifrån jäskaren och jästen blev kvar i botten av detsamma. Det som skulle vara kvar förvarades svalt i behållaren. Jästen förökades under jäsningen. Det som blev kvar hämtades av samma person, som tog hand om mäsken. Detta gick till djurfoder.

Lika var det med svagdrickan, men jäsningstiden där var 2-3 dygn och tappades direkt i 5-10liters flaskor. Längre fram även på 2-2,5-liter. Överjästen låg också där kvar i botten av karet, tack vare silen och behandlades lika som öljästen. Svagdricka var en färskvara som kunde gå ut till kunden direkt efter jäsningen.

Ölet skulle lagras mellan 3-6 mån. Innan det skulle tappas på flaskor filtrerades det frånjäspartiklar som bildats under lagringstiden. Den lilla jäst, som kom med till lagringstanken,var det som gjorde att det blev kolsyra i ölet. Filtrerade gjorde Erik Sundell dagen innan dettappades på flaskor. Nästa dag började tappningen med pumpledningar, som Erik ställde iordning i lagerkällaren.

*********

Vid ”Hjulet” eller sköljmaskinen var det 4 kvinnor. Två av dem. fyllde på ett band med glas och två synade. Bandet gick till tappmaskinen där flaskorna fylldes på. Därpå till en korkmaskin, inte kapsyler, som det blev senare. Nu kom turen till etikettmaskinen och sist till Roland Kallin, som placerade flaskorna i backar om 50 st. Efter det gick backarna på ett rullband ut till förrådet. Där travades backarna i rader med 5 backar på höjden.

Läskedryckstillverkningen gick till på samma sätt men med den skillnaden att ytterligare enmaskin var igång. Den fyllde på sockerlagen med de smakämnen som det skulle vara till respektive dryck. Efter det kom maskinen som tillsatte kolsyrat vatten. I omvänd ordning har kolsyran försvunnit innankorken kom på. Lägg en sockerbit i en kolsyrad dryck, så får du se vad som händer!

Vid tappning av vichyvatten var det den maskin som fyllde på kolsyrat vatten som användes.Eftersom det var patentkork på flaskan, måste en stå och knäppa igen varje flaska för hand.Erik Sundell, som skötte maskinen, fick alternera och hjälpa till. På patentkorken satt engummiring som packning. Den plockades av och kokades varje gång. Där fanns en person som satte på den före påfyllningen.

Året innan jag började hade Björn Kugelberg slutat. Han var disponent, utbildadbryggmästare. Vidare fanns Gunnar Gustavsson, kamrer.Vid varje bryggning kom bryggmästare Vendel vid Ångbryggerit i Falun till Borlänge och kontrollerade rätt vörthalt.

Det här som jag tänkte skull bli en kort period på bryggeriet kom snart på skam. Efter 3–4 veckor kom Einar Hellman, som skötte jäs-karen och lagerkällare.Han ville ha hjälp i lagret! Det var utlastning till utkörarna på morgonen. Andra utlastningar under dagen kunde vara till hotell och andra nederlag. Jag hamnade på lagret och fick gå mellan det och pannrummet. Efter ett par dagar var jag fast! Hellman försvann. Han hade nog med sitt!Jag fick köra igång med att elda full fyr, lasta ut varor, elda, lasta ut.Alvar Östlund och Erik Sundell hjälpte till med eldningen när det körde ihop sig.

Men, i lagret var jag fast! Lagerchef, tror jag, var en som hette Ernst Hessling? Han var enlugn person. Det kunde hända att det fattades dricka någon gång. Då kom han och frågade om jag kunde minnas vart det tagit vägen. Jag kommer inte ihåg annat än att allt kom till rätta.
En dag kommer Einar Hellman och vill ha hjälp i jäs – och lagerkällaren. Det började medslangdragning för att jäskar skulle tömmas och ner i lagertanken till källaren. Det blev fler gånger.

Jag har inte skrivit något om dekvinnorsom arbetade på bryggeriet. Det beror på, att detskiftade mycket. Över vintern var de fyra-fem och under sommaren sju-åtta. Omsättningen var stor på kvinnlig arbetskraft, de flesta stannade väldigt kort tid.